Preifors

Dag 1: Avfärd

Nu är det äntligen dags att få se Terracottakrigarna i Kinas forna huvudstad Xi’An. I skrivande stund sitter jag på tåget, klockan är 19:55 och om bara 10 minuter bär det av. Trots att jag vetat om den här resan i flera dagar stod jag ändå halv sju helt ”opackad”. Väska och tillhörigheter låg spritt tvärs över hela lägenheten och efter ett mindre maratonlopp i efter kamera, minneskort, kläder och andra fiffiga prylar att ha med blev nästa etapp tågstationen.

Väl på tåget konstaterar jag att vagnarna är något äldre än de som vi åkte med till Peking. Resenärerna är även äldre och består till 99,9% av inhemsk (Kinesisk) befolkning. Vad märker man då för skillnad på västerländska och Kinesiska resenärer? Till att börja med verkar funktionen ”ljudlös” saknas på Kinesers telefoner och när de väl talar i dem, är det i en ljudvolym som om de vore hörselskadade byggarbetare. Denna (höga) samtalston används även när de pratar med varandra (även om de sitter en meter från varandra). Ingen i min hytt kan eller vill tala engelska med mig vilket tvingar mig att bespara omgivningen mina fyndiga kommentarer.

Dagen började med en ilande ryggsmärta och två blodsprängda ögon. Någon sov nämligen inte så bra inatt. Detta berodde troligtvis på den hårda bänk till säng som jag tilldelats.

Väl framme i Xi’An stod en tjej från det hostel där jag bokat mitt rum. Det visade sig ganska snabbt att det faktiskt fanns en till västerländsk på tåget: en medicinskstuderande tjej från Irrland som trots sitt ursprung varken var fräknig eller hade rött hår. Även hon hade bokat sitt boenede på Xi’An Hostel.  Efter ett snabbt refreshment och en gratis välkomstkaffe begav jag mig av, på egen hand för att se de 8.000 väntande Terracottakrigarna. Väl väntandes på bussen träffade jag på Oliver, en tysk som ämnade att se samma attraktion som jag. Oliver och jag hängde sedan ihop resten av dagen. Senare på kvällen samlades vår lilla europeiska trio (Aoibhin, Oliver och jag) och gick ut för att äta något i det muslimska området i Xi’An. Området består av en gata med en massa små stånd och restauranger med alla tänkbara maträtter, blandat med asiatiskt och kebab. Middagen blev av Kinesisk sort och inga tusenfotningar, hundgrytor eller annat dylikt. Senare på kvällen gick vi tillbaka till vårt Hostel (Xi’An Hostel) för att gästa puben. Puben var helt ok och gästades främst av västerländska ungdomar/backpackers. Kvällen avslutades med en pokerturnering som jag givetvis vann!

Dag2: Måndag, Pagodas, Museum och hemresa

Dagen började med feber och den viktigaste frågan var om jag antingen skulle ha täcket över mig och svetta mig till vätskebrist eller ligga utan täcke och frysa. Efter en rejäl kraftsamling tog jag mig upp ur sängen för att upptäcka att jag inte hade varken pengar eller batteri kvar på mobilen. Detta är lite intresant eftersom jag inte fått någon förvarning om saldot på mitt kontantkort och att batteriet hade över 70% kvar när jag gick och lade mig… Efter utcheckning låg prio ett på att finna såväl påfyllning till kontaktkortet och en laddare till mobilen vilket jag tids nog lyckades införskaffa.

Tåget tillbaka till Shanghai var schemalagt att lämna Xi’An Railway station kl 17:00 och det fanns ingen tid kvar att spilla. Jag tog mig därför först till Temple of 8 immortals vilket var en stor besvikelse. Jag hade väntat mig betydligt mer än bara en halvdan, låg tempelbyggnad. Kanske beror min besvikelse på mina tidigare besök på tempel och pagodas i både Hangzhou och Beijing. Nästa hållplats blev the Wild Goose Pagoda

preifors Okategoriserade

Då var våra Shanghainesiska farväl-hälsningar officiellt över och jag vill tacka alla de i vår klass som närvarande under denna fantastiska afton. Hela eventet började på KTV ute på Pudong där vi sjöng halsarna av oss till såväl Engelska som Kinesiska poplåtar. Vi valde de mest kända Beatles-låtarna vi hittade för att få dem att sjunga med i refrängen men när alla istället satt tyst och nickade med i ett leende övergick istället de västerländska låtarna till titlar som ”oh Mandy”, ”Everybody” och andra lite mer sköngående ballader där ”alla” kunde delta! När tiden var ute var det dags att förflytta sig till vår residence där vi lovat Svensk mat och fått besked om att även våra klasskamrater ville demonstrera de Kinesiska rätter som vi kan tänkas ha undgått under vår tid här borta!

Trots potatis-hat från flera av våra klasskamrater var potatismoset en hit! Lingonsylt (Lingonberry jam) var givetvis också något de aldrig sett maken till smaksensation förut. Efter detta tillagades dumplings (baozi). Jag och Christoffer gjorde några tappra försök att få ihop den pytt-i-panna-liknande blandningen i de små degbitarna, utan någon belyst framtid.  mer kommer inom kort…

preifors GLMBA, Party

Efter en hätsk diskussion med Filip om att jag vill att han ska med mig till Xi’an på lördag gav jag mig istället på att finna någon som kan hjälpa mig och Christoffer att tacka våra klasskamrater för den tid vi haft här i Shanghai. Efter en lång intervju med Holly var saken klar, hon fick bli vår nya Project Manager för det här projektet (löner och förmåner får diskuteras i ett senare skede)! Projektet kommer att gå av stapeln någon gång nu på fredag och kommer att ske först på KTV och sen i vår förtjusande lägenhet. Här kommer det sedan att bjudas på både Kinesiska och Svenska specialitéer. Om det är någon av er läsare som känner er sugna på att komma hit på fredag eftermiddag/kväll så hör av er, det finns säkert plats för fler! =)

För övrigt känns det rätt bra att vara klar med sista kursen (”Technology Strategy”) där läraren fått sånt djupt intryck av mitt och Christoffers presterande att vi blev omnämnda i den intervju som skolan gjort med honom under kursens gång. ”…This class is excellent and I don’t want to mention any names but… the two Bobs, Christoffer, Henrik and August have been really…” och en massa komplimanger som uppskattades av somliga (oss) men inte av alla andra (de övriga klasskamraterna som surt stirrade på oss). Jag fick även mitt betyg i vår kurs i Kinesiska som var över förväntan, A (med 98,6%). Det är bara att tacka och ta emot!

preifors GLMBA, Kina

Daniels rygg

Henkes...

Igår kväll var vi nere på Dagu Lu (Road) för att utföra tre ärenden (1) utöka vårt videförråd, (2) äta middag och (3) håna mig och Daniel med Cup Massage. Vi började med Cup Massagen som var allt mer än angenäm, efter att ha sugit upp halva ryggen i sugkopparna fanns det inte mycket hopp om att röra sig, vilket var svårt när man hörde Daniels klagosång brevid mig (i kör med min). Efter att ha legat med koppar, fylld med lila hud hör jag plötsligt ”bu hao” från en av massagegrabbarna. Det visade sig att 3 av kopparna inte alls vara bra (de mörkaste fläckarna). Efter att kopparna tagits bort rusade blodet runt i huvudet och jag var inte långt ifrån att tuppa av. Inte på grund av smärta eller något utan bara på grund av all blodcirkulation. Efter ett fåtal minuter var man dock åter på fötter och det blev middag på ”Good Times” – en indisk restaurang med helt okej mat och menyer som såg ut som en dagstidning med riktiga artiklar blandat med maträtter. Kul och orginellt men otroligt jobbigt efter ett tag eftersom man knappt kunde skilja maträtterna från de övriga texterna.

Betyg: Sugkopparna får inte många Henkar då jag inte känner någon positiv varken under eller efter behandlingen. En annan negativ del är även att märkena antagligen inte kommer att finnas kvar när jag kommer hem om 2 veckor vilket gör det hela ännu tråkigare. Behandlingen får därför endast 1 henke av 5 möjligar eftersom jag inte känner någon (positiv) effekt av det hela. Jag känner endast förhoppningar om att den medicinska effekten ska göra mig gott i längden.

preifors Okategoriserade

Idag var det sista dagen som vi har fått se skymten av våra kära (dock Kanadensiska) vän: Derek. Han må vila i frid efter den ordentliga välkomstkalas som väntar honom där hemma. Vi önskar honom all lycka i sitt jobbsökande och hoppas att han snart kommer och besöker oss i Sverige! Här kommer lite bilder som tagits under den tid som vi känt honom. Se och njut!

Betyg: Derek har under sin tid utvecklats från att vara en försiktig  (feg: [njauren]: birdman) som varit rädd för det mesta och inte velat äta något som inte är från Papa Johns, McDonalds, KFC eller Burger King till att bli en kille som är ungefär likadan men då och då även tillåter oss att föda honom med något mer asiatiska måltider. Han har även, trots ett fåtal gråa slingor i håret visat att man inte är död efter 25 vilket är en stor lättnad för oss och vi längtar istället efter att bli precis lika häftiga som honom när vi passerar 30. Dereks vishet och ödmjuka sida har hjälpt oss på många sätt; allt från toaletten i hans dormitory på campuset till att köpa blanddricka eller toapapper till sina dagliga visiter till vår lya. Derek kommer att saknas det är ingen tvivlan om saken och han nomineras till 5 henkar av 5 möjliga! Grattis Derek!

preifors 5/5

Igår var vi runt och visade våra turistande svenskar trakterna vid Huaihai Lu. På kvällen var det även dags att äntligen pröva Peking Anka. Ankan förtärdes på Quan Ju De. Förväntningarna var höga hos mig eftersom jag har försökt att få oss att äta denna rätt ända sen vi kom hit men det har bara resulterat i andra rätter som friterad kyckling på KFC… Dessvärre var inte måltiden helt upp till mina förväntningar när vår 2kg anka (i otillagat skick) inte visade sig bli mer än två små tallrikar. Efter detta bar det direkt av till Partyworld KTV vid Fuxin Park. Det tog inte många låtar innan våra vänner hade anammat den Kinesiska sångkulturen och vår första timme förlängdes till två. Senare begav sig gruppen till Muse1 för att upptäcka att free-flow inte längre existerar där. Istället är det numera precis som på Muse2 (100 RMB för 10 drinkbiljetter), vilket iofs inte är särskilt upprörande. Väl hemma igen blev det visning av KungFu Panda och ett urval av McDonalds hemkörda hamburgare. Idag har vi varit över hos Kyle och beställt lite Indochino-västar och stjortor till Daniel och Martin. Då Alice kände sig lite utanför (utan nya kläder) gick vi till textilmarknaden på Lu Jia Bang där en jacka á la Alice införskaffades. Nu, senare på kvällen blev det middag på vårt stammis-place Minli Restaurant, vilket var himmelskt gott och därmed får avsluta dagens blogginlägg.

Alice och jag rockar loss

Shanghais Sångfågelkör

Chris & Martin med "We are the world"

preifors Shanghai

Nu har våra svenska kompisar varit här i 1½ dagar. Redan vid elva i onsdags mötte vi upp tre glada men något trötta svenskar. Något förvånande var att de var tre (3) personer eftersom vi endast uppfattat att Daniel och Alice skulle komma. Vi är fortfarande inte helt klara över om Daniel bara missat att informera oss om denna lilla batalj eller om det kommit fram vid ett tillfälle då man möjligen inte har varit vid sina sinnens fulla bruk. Jag tror och hoppas dock snarare på det första alternativet. Detta var inte den enda detaljen som vi missat sen vi pratade med Daniel, tidigare i våras. Från början var det tänkt att de skulle besöka oss i mitten eller slutet av Juni då vi inte längre har någon skola men efter en hård utekväll ringde Daniel upp mig på skype och berättade att deras planer hade ändrats och att de istället skulle komma den 26 maj. Något som, vid nästa morgon självklart glömt bort. Så plötsligt, ungefär någon vecka innan ankomst fick vi ännu en gång reda på att de skulle komma tidigare än planerat. Vad är kontentan av detta? Don’t Drink & Skype!

Igår var vi återigen tillbaka på fakemarknaden ute på Pudong för att pressa priser. Dessa besök börjar nästan kännas lika självklara som när man behöver gå på toaletten. Då jag endast har ett fåtal veckor kvar här borta och fortfarande är något osäker hur mycket av mina grejer jag faktiskt kan få ner i min resväska höll jag mig passiv och köpte bara(!) ett kamerastativ av största modell. Kan låta onödigt för somliga men livsviktigt för de som vill hinna ta lite trevliga nattbilder innan avfärd mot Sverige. Självklart blev det även ett stop på pärlmarknaden där det införskaffades diverse halsband och armband. För de som ännu inte vet om det så finns det inte bara fakekläder utan även pärlor där (som per definition) är äkta. Här kan man införskaffa sig både sötvattenpärlor (som är vanligast) och havsvatten-pärlor (som är något dyrare). Ett vanligt halsband med sötvattenspärlor går mellan 60-80 RMB beroende på storlek och kvalitet. Man bör dock ta en extra titt på pärlorna eftersom somliga har märken. Armband ligger runt 30-40 RMB. Det senaste priset vi hörde på havspärlor var mellan 200-300 för ett halsband. Det finns säkert både dyrare och billigare alternativ, men fortfarande… titta på kvaliten på dem så att de inte är skavda. Försäljarna på pärlavdelningen brukar vanligen inte köra med samma löjliga skämtpriser som de andra så prutning kan ske i viss mån men inte i samma hetsiga anda som när det gäller kläder…

Senare på kvällen blev det en tur till Club 88 (ba ba club) på kinesiska. Återigen mixades den kinesiska musiken till en svensk låt som låter ungefär som en upptrance:ad Drömhus låt med refrängen ”Vi ska ha fest hos mig”. Innna utgång passade jag och Christoffer på att ta på oss våra fina Clark Kent -glasögon som givetvis gjorde stor succé inne på klubben. Väl utanför klubben, på väg hem såg vi en man som gick runt med en liten apa.  Med sig hade han även en piska som han gladerligen visade för apan för att få denne att göra som han ville. Förbannad som få sa jag åt honom att han inte kunde behandla apan på detta vis, vilket han inte verkade förstå. Jag försökte därför köpa apan för att låta den lilla krabbaten få tas om hand om från Zoo:et på Pudong. När priset på apan tydligen var 8000kr gick jag över till plan B: Att köpa piskan han gick runt med. Denna införskaffades till det något mer resonabla priset 20 RMB. Efter detta kom sedan en Holländare och förde samma sura konversation och köphandel. Vi lämnade innan dessa hade pratat klart men jag är fortfarande osäker på om något köp genomfördes eller ej. Jag är nu, eller var i alla fall en stolt ägare av ap-piskan (som nu ligger någonstans utanför vår balkong på 30:e våningen efter ett något oklart händelseförlopp som kan ha något att göra med att jag demonstrerade piskans möjligheter på Alice och Daniel.

preifors Okategoriserade

Då var det måndag, första dagen på den nya veckan. Jag vaknade i hyfsat tid och började läsa igenom den rapport som min grupp ska lämna in på fredag. Man upphör aldrig att bli förvånad av våra kinesiska MBA-klasskamrater kan åstadkomma. Som lite bakgrundsinformation till rapporten kan jag berätta att det är en jämförelse mellan Apple och deras närmsta konkurrenter. Vi har därför gjort SWOT-analyser på Apple och tre av deras konkurrenter IBM, Dell, och Samsung. Exempel på stycken som de skrivit i rapporten är följande:

• 20 ställen där det står intelnal- och extelnal inenvirnment
• Personliga kommentarer såsom: ”The new Apple Store in downtown Beijing is a beauty… The Apple store is within a ten-minute drive of my friends…”
• 2½ sidor under rubriken SWOT Analysis som egentligen inte säger något om företagets styrka, svaghet, hot eller möjligheter…
• Om modellbetäckningar på Dells och Sonys datorer…”the names tell you nothing about the laptops; they sound more like abbrevations for obscure states from the former Soviet Union…”
• ”IBM doesn’t manufacture any media players, as far as I know and they don’t even sell mobile phones…”

Jag blir mållös och det finns inte en enda källreferens i hela arbetet förutom ”says IDC’s Mr. Lewis… Än värre var det när jag hjälpte till att undersöka en annan klasskamrats grupparbete där 75% av arbetet var ordagrant kopierat. Ändå, likförbannat hur lite de här klasskamraterna presterat under våra lektioner så får de fortfarande bättre betyg än oss. Denna matematiska ekvation är inget som vi har lyckats klura ut men vi vågar bara gissa på varför… och det är inget som jag kommenterar på min blogg. En liten ledtråd är att ingen av eleverna får tillbaka sina arbeten eller prov vilket ger lärarna stor frihet att gradera studenterna efter eget tycke. Det finns även mer information om våra kära klasskamrers prestationer på diverse test och examinationer som får oss ”hederliga” västerlänningar att gnissla tänder.

Betyg: Våra klasskamrater (de flesta av dem iafall) får just nu 1 henke av 5 möjliga. Många av dem har varit mycket trevliga och vi har alltid blivit väl bemött men när sketgörat alltid ges till oss och det fuskas kors och tvärs blir man tillslut ganska trött. Det hela byggs även på när vi ser all den ineffektivitet som finns här borta.

Den enda trösten som jag kan finna just nu är att jag känner andra som befinner sig i värre situationer än jag och ber därför alla att ägna en tanke åt min vän i Sverige, Ola vars dator precis blev stulen under sluttampen av c-uppsatsskrivandet samt lite andra motgångar som han har haft… Det finns förresten en annan tröst också, gå in på  The Lots Company’s sida så får ni läsa om hur bra vi skandinaver är!

”Less than 0,4 percent of the world´s population lives in Scandinavia…” ”…yet people from this part of the world have contributed to global progress in greater numbers per capita than most nations could ever dream of. You may not have noticed this, probably because the inhabitants of this region tend to be quite humble and low-key about their contributions. It is impressive how much the Scandinavian people have contributed in the world over the years, from peace-makers, industry, culture, education to sports and science.” (Lots Company, 2009)

Detta är ännu ett bevis på det som vi har försökt att övertyga Derek om: Sverige är världens kommande stormakt!

preifors 1/5

I fredags var det inlämning av den videopresentation som vi gjort till vår GSM-kurs (Global Strategic Management). Filmen handlar om Sony Ericssons olika styrkor och svagheter (SWOT) och hur de möjligen kan ändra sina svagheter till möjligheter etc. Filmen är inget mästerverk i sann Ingmar Bergman-anda men med lite specialeffekter och flash-animerat intro så blev nog vår video något av en hit. Idag (lördag) har aktiviteterna legat något lågt då vi var på Martini Bar, Cabaret och sedan en tripp över på M1int med Thierno, Karl och Filip. Vi blev även något förbryllade över Claudias val att hellre umgås med Norrmän än att vara med oss andra (riktiga) människor. Inte bra för hennes framtida CV… Lite senare på eftermiddagen (lördag) begav vi oss över till vår sedvanliga frisörsalong. Efter 10 min hårtvättning, 10 min massage, och 30 min klippning med detaljhantering som Leonardo Da Vinci blir man något förvånad att de bara tar 20RMB.

Efter detta experiment åkte vi till RT-Mart för att införskaffa oss lite förnödenheter. Det hela mynnade ut i vatten, grönsaker och kött och ”det flytande guldet” – ÖL! Bilden ni ser ovan är en föraning på hur någon av våra framtida kvällar kommer att arta sig. Mer om vår ölprovning dyker upp inom kort…

Betyg: Vi har nu varit på frisörsalongen 3 gånger och har kommit ut med olika resultat varje gång. Jag vill dock påpeka att jag alltid har varit rätt nöjd med resultatet. Speciellt när de inte ens frågar hur man vill ha det innan de sätter igång. Dessvärre hade inte Christoffer samma tur den här gången då hans frisör satte igång det hela med trimmern. Stället får svaga 4 henkar av 5 med ledorden att man alltid går ut med ett lättare huvud än väntat men fortfarande lika tung plånbok…

preifors 4/5, Shanghai

Då var det sista dagen tillsammans och då fick inget gå till spillo! Dagen började med en tur till Indochino (www.indochino.com) där Kyle gått med på att låta oss bli fotograferade i deras studio. Efter otaliga poser och fejkade leenden bar det av till textilmarknaden där Maria häromdagen beställt en trenchcoat, en skjorta och en klänning. Jag måste säga att jag är något förvånad över Marias förmåga att pruta. Jag tyckte nog att jag själv var rätt okej ända tills Maria lyckats få ner en väska till samma pris som den plånbok jag införskaffade sekunder innan. Kan man kalla det ”nybörjar-tur”?

Efter en tröttsam rundtur i de gamla delarna av Shanghai bar det av tillbaka till lägenheten för att göra oss iordning för en middag på Banana Leaf, en restaurang som Kyle rekommenderade, beläget i Super Brand Mall på Pudong. Efter detta blev det Club Love till in på småtimmarna då jag och Maria åkte hem och tog en slurp på vår flaska bubbel, sparad till vår sista ”romantiska afton”.

Torsdag
Idag, tidigt på morgonen bar det av till flygplatsen. Resan tog dessvärre 1½ timme (istället för ca 45min), vilket vi inte räknat med. På lappen som Maria hade med sig stod det dessutom Terminal 1, något vi upptäckte ganska snart var fel. Så i löpande fart bar det av (till fots) till Terminal nr 2 och incheckningen genomfördes ca 4 minuter för stängning. Efter långt kramande och en och annan puss begav sig en ensam Henke tillbaka till verkligheten. Nu under kvällen är dessutom flybiljetten hem fixad och klar! För alla er som vill veta när ni bör hålla er bakom lås och bom så är jag inom Sveriges gränser, sent den 17 Juni. Tanken var egentligen att stanna här borta betydligt längre men vem kan gå miste om en svensk Midsommar? Speciellt när en särskild person håller i firandet (nämner dock inte vem eftersom han/hon inte behöver mer våldgästande människor i sitt hem).

Favoritcitat för dagen: Derek chattar med vår kinesiska klasskamrat Sunny om frustrationen att även Blogspot-bloggar har blivit spärrade av ”The Great Fire-Wall of China”. Sunny förklarar att fenomenet inte existerar och att det kanske är någon av dom stora internetkablarna ute till havs som kan ha gått sönder… Jag blir mållös…

preifors Okategoriserade, Shanghai